God morgon gott folk!

Idag har jag minsann stigit upp med tuppen känns det som. Jag har iaf stigit upp till underbart fågelkvitter. Helt otroligt, kvitter, kvitter, kvitter, hemma hos mig, där är det trafiken man vaknar upp till.

När jag vaknade här hemma hos syrran, det kändes lite som i en saga, solen skiner in igenom fönster, fåglarna kvittrar och jag är kär.

- Underbart!

Igår var dagen oändlig, jag bara längtade efter att den skulle ta slut.

Jag tittade på Bert - Den sista oskulden.

Jag är inne i en liten Bert-period nu, jag tycker att det är mycket skojigt.

Tänk, 13 år och bara tänkte på hångel. Jag och Mr J låg i sängen och diskuterade om hur det va när man va liten, yngre än 13 iofs.

Om man va "kär" i nån då. Då frågade man bara chans, vågade man inte göra det själv så skickade man fram kompisen. Sen, när man va ihop så behövde man inte prata eller umgås med den personen utan man bara va ihop. Kanske satt man brevid varandra på bussen, men egentligen så va det inte så mycket mer. Ibland kunde man till och med vara ihop med två stycken samtidigt!

Tänk, nu, ska man umgås, lära känna varandra, pussas, kramas, ha sex och det är en obestämd tid på hur lång tid det tar innan man är tillsammans. Och det är helt oacceptabelt att va tillsammans med två stycken samtidigt! Är du det, you're going to hell!

Fast, jag skulle nog rösta på vuxenlivet, jag gillar att göra allt det där.

Snart ska jag bege mig hemåt, ska fixa lite hemma, men mest så ska jag fixa iordning mig sjäv. Ska möta Mr J på perrongen 16.15

Längtar tills dess...

Tack och hej leverpastej