Igår va det dubbelavsnitt på favoritserien, Desperete Housewives minsann, härliga tider!

Jag och min sambo Miss J tillbringade i stort sett hela dagen tillsammans.

Det började med en promenad i stan och sedan en kaffe på uteservering.

Sedan hoppade vi på spårvagnen hem.

BAM!

Någon krockar med spårvagnen. (Ingen kom till skada, förutom bilen.)

Flera hållplatser innan våran, det blev en promenad hem, svängde in på Willys och bestämde att idag ska vi göra ost och-skinkpaj.

Hem och dricka ännu mer kaffe, förbereda maten och tilltugget till efterrätt.

Pajen blev underbart god!

Fan, vad vi är duktiga!

- MMMMM!

Sedan blev det morot och gurkstavar med dipp.

Bästa tv-tisdagen på länge!

Idag hade vi lite beslutsångest över vad vi skulle hitta på.

Åka till slottskogen på promenad kanske?

Nja..

Det blev världskulturmuseet.

Mjo, det va intressant, men ser nog mer fram emot nästa museibesök!

Vi har nämligen bestämt att när vi har tråkigt och sitter och klagar på att det inte finns något att göra så kan man ju gå på museum.

Det är gratis om man är under 25 och det är ju vi, så det är ju alldeles perfekt.

Nu sitter jag här hemma och bakar mitt egna bröd efter eget recept.. undrar hur det blir egentligen, haha.

Förmodligen katastrof.

Men vi får väl se.

Återkommer med resultatet!

Tillbaka till verkligheten.

Mycket har hänt, mycket har man gått igenom.

Allt för det bästa.

Nu mår jag bra, bättre än jag gjort på länge.

En person som jag saknat finns i mitt liv igen.

Andra har försvunnit.

Nu har jag varit hemma 2 veckor från jobbet.

Sjukskriven och påskledig.

Inte bra för ekonomin, men bra för mig.

Jag älskar att solen har kommit tillbaka, det är som att all energi

bara studsar in i mig.

Slippa använda den där feta vinterjackan.

Inte vara lika trött för att dagen ser lika dan ut oavsett vilken tid på dygnet det är.

Just nu lever jag på småsaker som kan göra mig glad.

Lever så gott jag kan på de sista pengarna jag har.

Det är svårt.

Men man uppskattar saker mer om man inte bara kan göra

vad som helst när man vill bara för att man har tillgång till massa pengar,

eller normalt med pengar.

Pengar är inte allt här i världen sägs det.

Inte det?

Du är oerhört begränsad utan pengar.

Vardagen blir lätt grå och tråkig.

Men tänk att ett samtal ett leende kan få en att glömma allt.

Jag ska iaf försöka tänka snäppet längre vid nästa löning.

Det är en sak som är säker, tänker inte ha det såhär igen.

Jag skriver inte så ofta, ursäkta mig.

Nu kommer jag ha ett litet uppehåll för det har hänt saker.

Vi hörs snart hoppas jag.

Ursäkta att det dröjer länge mellan inläggen, men har inget

internet som fungerar korrekt.

Dessutom så har jag egentligen inte haft någon lust att skriva.

Många känslor har rest runt inuti mig.

Har velat mellan beslut om vad jag verkligen vill och känner.

Jag delade med mig om att jag hade träffat någon.

Någon som gjorde mig glad.

Någon som visat sig inte vara riktigt den jag trodde.

Som jag nu känner inte riktigt är någonting för mig.

En trevlig date som inte blev mer än så.

Ingenting jag känner särskilt ledsen för.

Så är det helt enkelt.

Jag har tagit ett steg in i det förflutna och stängt den dörren för alltid.

Känner mig fri och laddad för att börja om på nytt.

Härligt är ordet.

Önska mig lycka till, för det lär ju behövas så att jag inte går in i mina gamla mönster igen.

Det kan lätt kännas enklare att bara göra så som man brukar.

But why?

Jag mår ju inte bra av det.

Jag har säkert sagt innan att nu ska det bli förändring och bla bla bla.

Men nu ska det faktiskt det.

Så det så.

Hörs nån dag snart.

Love you guys, ni är sötast!

Denna veckan har verkligen i-n-g-e-n-t-i-n-g hänt.

Det enda jag har har gjort är att;

1.Vakna, sova en extra halvtimma.

2. Gå upp, dricka en kopp te och ta en cigg.

3. Funderar på dagens lunch.

4. Glor i ca en timma.

5. Gör lunch.

6. Duschar och gör iordning mig.

7. Åker till jobbet.

8. Jobbar.

9. Kommer hem, äter nåt och går och lägger mig.

Mån - Tors.

Så när det verkligen inte händet nånting och jag inte har något särskilt att tänka på så har min hjärna

en tendens till att hitta på egna saker att störa, nojja, oroa sig över.

Vilket är något jag inte kan förhindra med logiska tankar och blir lite smått galen på mig själv.

Att man inte bara kan ha sinnesfrid och gå runt i en flumvärld (som en viss annan person jag känner *host*Hanna*host*).

Jag orkar inte ta upp sakerna jag tänker på för vissa saker är för röriga och andra alldeles för personliga.

Men jag förstår inte vart jag får allting ifrån.

Skulle min hjärna vara helt kaputt så skulle jag kunna få för att "Åh nej, jag tror kungen är sur på mig"... av nån anledning.

Vissa saker som rör sig i min hjärna när den får spel är ungefär så där dumma.

Idag är jag ledig och det hela känns bättre.

Ska umgås med min kära Miss J igen.

Har saknat henne.

Uppdaterar helgen imorgon, det enda jag säger är "kaos i min hjärna och kärleksproblem".

Uppdatering av föregående vecka;

Trögstart på måndag morgon med dagsskift, ont om pengar men har ändå lyckats skrapa

ihop till en redbull och ett paket cigg, lagom tjurig, traskar runt på centralen, ca 15 min kvar

tills bussen till Arendal ska gå.

Ut bland spåren, tänder en cigg. Får syn på ett välbekant ansikte, tänker;

- Hm, vem är det?

- Brolle Jr, minsann, hehe.

Lättroad som jag är tycker jag att det va skitkul.

Han tittar på mig, ler stort, säger:

- Du måste va den snyggaste tjejen jag någonsin sett, jag gillar tjejer som kan ta sig an ett riktigt mansyrke.

(Jag har på mig mina industrikläder då förståss).

Jag svarar;

- Självklart är jag det, men tyvärr Brolle Lilla, jag är upptagen.

Han fäller en tår.

- Nej, där ljög jag allt. Riktigt så va det kanske inte. Inte alls om jag ska vara riktigt ärlig.

Han tittade på mig som vilken människa som helst som man passerar.

Men det hade varit kul om han sa så.

Jag jobbar, hela måndag, sover hos Mr J, inga fler kända ansikten den dagen.

Jag jobbar tisdag, tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Jobbar onsdag, saknar Miss J som är i Afrika, muttrar, jag vill fan också!

Blir rik, i några timmar, hinner inte ens glädjas åt mina pengar innan jag inser att jag är fattig igen.

Torsdag smyger sig på, är "ledig", myser med Mr J.

Fredag entrar, fikar med Theresia och hennes vän Emmeli i stan och flänger runt lite på backaplan.

Bestämmer att man kanske ska ta och partaja på lördagen.

Åker spårvagn, tittar ut genom fönstret, vem ser jag inte då?!

- Jo, Sven Wolter! Då kunde jag minsann glädjas åt det hela den dagen!

Fredag kväll, leker med syster hemma hos henne. Vi lagar mat, dricker ett glas vin, gör ansiktsmask, spelar lite kort,

sen blev vi trötta och då kunde man inte göra så mycket mer än att lägga sig.

Lördag morgon, Theresia sms:ar, spelning med Lloyd Banks ikväll?

- Jomenvisst, fräsigt värre tänker jag.

250 riksdaler, det kan man väl för fan få unna sig, eller ska jag bara sitta och ruttna i min lägenhet resten av månaden utan att ha gjort någonting?

- Nej precis!

Möter upp Theresia och kompani i stan, fixar biljetter och alkohol.

Sen hem med vagnen till mig, dricka lite kaffe, packa festblåsan, vagn och buss till Theresia.

Käka, göra sig iordning, ta en öl, lyssna musik och tjööta.

Sen vidare med buss och spårvagn hem till Theresias kärleks vän på hisingen.

Ett jävla flängande den dagen.

Där va det förfest med poker och så.

Sedan med vagnen in till stan, Lloyd Banks börjar inte spela förrän kl 2.

Kvällen va mycket skojig, det va dans, det va öl, det va trängas, det va öl, det va dans.

Vilket resulterade att jag hade väärsta träningsvärken dagen efter.

Rör man inte på sig särskilt mycket förövrigt så är det inte så konstigt om man får träningvärk av att dansa

några timmar en utekväll haha.

Tack för den kvällen!

God morgon gott folk!

Idag har jag minsann stigit upp med tuppen känns det som. Jag har iaf stigit upp till underbart fågelkvitter. Helt otroligt, kvitter, kvitter, kvitter, hemma hos mig, där är det trafiken man vaknar upp till.

När jag vaknade här hemma hos syrran, det kändes lite som i en saga, solen skiner in igenom fönster, fåglarna kvittrar och jag är kär.

- Underbart!

Igår var dagen oändlig, jag bara längtade efter att den skulle ta slut.

Jag tittade på Bert - Den sista oskulden.

Jag är inne i en liten Bert-period nu, jag tycker att det är mycket skojigt.

Tänk, 13 år och bara tänkte på hångel. Jag och Mr J låg i sängen och diskuterade om hur det va när man va liten, yngre än 13 iofs.

Om man va "kär" i nån då. Då frågade man bara chans, vågade man inte göra det själv så skickade man fram kompisen. Sen, när man va ihop så behövde man inte prata eller umgås med den personen utan man bara va ihop. Kanske satt man brevid varandra på bussen, men egentligen så va det inte så mycket mer. Ibland kunde man till och med vara ihop med två stycken samtidigt!

Tänk, nu, ska man umgås, lära känna varandra, pussas, kramas, ha sex och det är en obestämd tid på hur lång tid det tar innan man är tillsammans. Och det är helt oacceptabelt att va tillsammans med två stycken samtidigt! Är du det, you're going to hell!

Fast, jag skulle nog rösta på vuxenlivet, jag gillar att göra allt det där.

Snart ska jag bege mig hemåt, ska fixa lite hemma, men mest så ska jag fixa iordning mig sjäv. Ska möta Mr J på perrongen 16.15

Längtar tills dess...

Tack och hej leverpastej

14 februari - Alla hjärtans dag.

- Jaha?

Idag ska jag alltså visa alla jag tycker om kärlek?

Är det inte lika okej att göra det vilken annan dag som helst på året?

- Töntig dag.

MEN, jag fick faktiskt en present idag av Miss J iaf, det va gulligt!

En ask choklad och ett ciggpaket.

Jag sitter hemma hos syrran, med hennes katter, ensam. Fylld med massa kärlek jag vill ge till en viss person.

- Ja, jag har träffat nån!

- Ahhhh! Såå glaaad!

Alla sitter nu med sina respektiva, här sitter jag ensam.

Varför ska du va bortrest?

Men imorgon är du tillbaka <3

Anledningen till att man tycker extra synd om sig själv för att man sitter ensam är ju att man vet att alla ens vänner sitter där med sina snuttipluttar och myser och man vet att typ halva Sverige gör det.

Men jag ska minsann visa min kärlek imorgon, och köpa ett kort eller nåt då. Hmpf.

Hörs vi snart igen.

Puss