Sömnlös natt i Mölndal.

Inatt fick jag inte en blund.

Jag har suttit uppe hela natten då min hjärna har gått i högvarv.

En uppenbarelse.

En sten från mitt hjärta föll tillsammans med en tår.

Today is the day.

Jag har varit blind och döv. Endast lyssnat till spökena i min hjärna.

Vad är det egentligen som krävs för att man ska inse?

Ett snedsteg?

Ett slag i huvudet?

Ett hav av blandade känslor och tankar.

Men nu vet jag.

JAG ÄR STANS STÖRSTA PUCKO!

JAG HAR VARIT DET JÄVLIGT LÄNGE OCKSÅ, SHIT.

Nu har jag fått en uppenbarelse.

This is it.

I'm really sorry but it's all for the best.

Imorgon blir dagen D för oss.

My heart is in two diffrent places.

I'm sorry.